Jordens atmosfär är det gashölje som omsluter jorden och hålls kvar av jordens gravitationskraft. Atmosfären består av omkring 78 % kväve och 21 % syre. Tillsammans med argon står dessa gaser för mer än 99 % av atmosfärens massa.(Vattenånga har då inte räknats in). Denna gasblandning kallas allmänt för luft. Atmosfären fungerar som ett slags skydd för livet på jorden genom att fånga upp skadlig ultraviolett strålning från solen och även den kosmisk strålningen från rymden. Den hjälper även till med att minska temperaturskillnaderna mellan dag och natt samt att höja medeltemperaturen på jorden.
Lite "fakta" kring LUFT :)
Camilla
fredag 29 april 2011
Högtryck resp. Lågtryck
Hej !!
Igår under den muntliga examinationen pratade jag om vindar och att vindar är luftens rörelse på jorden. Jag kom då in på att att anledningen till att vindar får fart beror på tryckskillnader i atmosfären och att luft söker ett läge där trycket är samma på alla platser. Pga av detta söker sig luften från ställen med högtryck till områden med lågtryck (bakomliggande orsak till tryckskillnader är temperaturskillnader). Efter redovisningen fick vi en fråga -Vad är det som gör att det blir högtryck resp. lågtryck?
Detta var inget som vi i vår grupp hade läst in oss på då vi mestadels hade fokuserat på LUFT dvs. hur luft reagerar då den värms/kyls, molekylernas rörelse osv. Men så här efteråt blev jag lite intresserad:) vad är egentligen högtryck och lågtryck? Så jag har sökt lite information för att få en ökad förståelse:)
Högtryck
Ett område där lufttrycket är högre än i omgivningen. Luften runt ett högtryck roterar medurs på norra halvklotet och moturs på södra. Orsaken till virvelns riktning ligger i jordens rotation, den så kallade Corioliskraften.
Högtryck håller undan molnområden och medför oftast fint, varmt och klart väder på sommaren. Vanligtvis stiger temperaturerna på sommaren, medans de under vintern sjunker. Även under högtryck kan regn och regnskurar förekomma, men det är mest fråga om lokala. När luften styrs nedåt och sammanpressas värms luften upp och molnen löser ofta upp sig.
Lågtryck
Lågtryck är motsatsen till högtryck och är därmed ett område där lufttrycket är lägre än omgivningen. Vindarna blåser i en virvel in mot lågtryckets centrum. Corioliskraften gör att vindarna blåser moturs på det norra halvklotet och medurs på det södra. Ju större skillnaden är i lufttrycket, desto kraftigare blir vindarna. Mindre och extrema lågtryck kan utvecklas till tropiska cykloner. Det finns flera olika sorters lågtryck.
Exempelvis på sommaren bildas värmelågtryck över kontinenter. Dessa ger ofta stora nederbördsmängder i form av regn- och åskskurar.
/Camilla Martinsson
Källa Wikipedia och NE.
Igår under den muntliga examinationen pratade jag om vindar och att vindar är luftens rörelse på jorden. Jag kom då in på att att anledningen till att vindar får fart beror på tryckskillnader i atmosfären och att luft söker ett läge där trycket är samma på alla platser. Pga av detta söker sig luften från ställen med högtryck till områden med lågtryck (bakomliggande orsak till tryckskillnader är temperaturskillnader). Efter redovisningen fick vi en fråga -Vad är det som gör att det blir högtryck resp. lågtryck?
Detta var inget som vi i vår grupp hade läst in oss på då vi mestadels hade fokuserat på LUFT dvs. hur luft reagerar då den värms/kyls, molekylernas rörelse osv. Men så här efteråt blev jag lite intresserad:) vad är egentligen högtryck och lågtryck? Så jag har sökt lite information för att få en ökad förståelse:)
Högtryck
Ett område där lufttrycket är högre än i omgivningen. Luften runt ett högtryck roterar medurs på norra halvklotet och moturs på södra. Orsaken till virvelns riktning ligger i jordens rotation, den så kallade Corioliskraften.
Högtryck håller undan molnområden och medför oftast fint, varmt och klart väder på sommaren. Vanligtvis stiger temperaturerna på sommaren, medans de under vintern sjunker. Även under högtryck kan regn och regnskurar förekomma, men det är mest fråga om lokala. När luften styrs nedåt och sammanpressas värms luften upp och molnen löser ofta upp sig.
Lågtryck
Lågtryck är motsatsen till högtryck och är därmed ett område där lufttrycket är lägre än omgivningen. Vindarna blåser i en virvel in mot lågtryckets centrum. Corioliskraften gör att vindarna blåser moturs på det norra halvklotet och medurs på det södra. Ju större skillnaden är i lufttrycket, desto kraftigare blir vindarna. Mindre och extrema lågtryck kan utvecklas till tropiska cykloner. Det finns flera olika sorters lågtryck.
Exempelvis på sommaren bildas värmelågtryck över kontinenter. Dessa ger ofta stora nederbördsmängder i form av regn- och åskskurar.
/Camilla Martinsson
Källa Wikipedia och NE.
onsdag 27 april 2011
DiNO
För ett tag sedan var jag och min vfu-handledare på en föreläsning om DiNO samt genomgång av de nya kursplanerna i NO. DiNO-materialet var välarbetat och genomtänkt. Om ni inte redan har varit inne och tittat på materialet så gör det.
Så här står det på Skolverkets hemsida:
DiNO är ett bedömningsstöd för de naturvetenskapliga ämnena i årskurs 1-6. Materialet har utvecklats av Högskolan Kristianstad i samarbete med Malmö högskola på uppdrag av Skolverket. Materialet som finns på denna sida är den första delen av tre och är stöd för lärare att bedöma elevers förmåga att arbeta naturvetenskapligt. Materialet kommer att vara klart i sin helhet sommaren 2011.
Om du klickar HÄR så kommer du till DiNO...
Karoline Sigoldson
Så här står det på Skolverkets hemsida:
DiNO är ett bedömningsstöd för de naturvetenskapliga ämnena i årskurs 1-6. Materialet har utvecklats av Högskolan Kristianstad i samarbete med Malmö högskola på uppdrag av Skolverket. Materialet som finns på denna sida är den första delen av tre och är stöd för lärare att bedöma elevers förmåga att arbeta naturvetenskapligt. Materialet kommer att vara klart i sin helhet sommaren 2011.
Om du klickar HÄR så kommer du till DiNO...
Karoline Sigoldson
måndag 18 april 2011
Tappning - baltiska issjön
När inlandsisen höll på att dra sig tillbaka från Nordeuropa för omkring 15 000 år sedan bildades en föregångare till Östersjön som kallas för Baltiska issjön. Det var en kall och lerig sötvattensjö som var istäckt större delen av året. Den hade till att börja med sitt utlopp via Öresund. Inlandsisen var flera kilometer tjock och den tryckte ner jordskorpan några hundra meter (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=1657515)
Den höjning av strandlinjen i söder som började för ca 12 500 år sedan gjorde att Baltiska Issjöns yta kom att vara i nivå med eller något över tröskeln i Öresund, ett förhållande som verkar ha varit rådande under resten av Baltiska Issjöns existens. I slutet av den kalla Yngre Dryastiden började inlandsisen åter igen att smälta mer än den växte till, och fronten retirerade norrut. Detta gjorde att Baltiska Issjön fick ett abrupt slut då isfronten ännu en gång lämnade norra spetsen av berget Billingen och förbindelsen mellan Östersjösänkan och Västerhavet åter öppnades. Baltiska Issjön tappades mycket hastigt, ca ett år, på ca 10 000 kubikkilometer vatten och dess yta sänktes med 25 m. Jämför det med dagens Östersjö som rymmer ca 21 000 kubikkilometer vatten så förstår man vilka mängder det var fråga om. Detta hände för lite drygt 11 500 år sedan. Denna kortvariga puls av sötvatten kan spåras i sedimentkärnor på svenska västkusten och vidare ut i Skagerrak. Det verkar dock som om den bara hade en liten påverkan på cirkulationen i Nordatlanten. För Baltiska Issjöns del tog historien därmed slut, men vårt innanhav gick in i ett nytt spännande skede. (http://www.havet.nu/dokument/HU20031.pdf)
Källor :
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=1657515
Anna Johansson
Klappersten
Klapperstenar är mindre stenar som slipats och rundats genom friktion mot varandra vid sjö- och havsstränder.Klapperstenar är vanligt förekommande i Sverige både på ost- och västkusten. Ibland kan de torna upp sig till mäktiga vallar längs stranden. Ett exempel på detta kan vi se vid Gotlands nordliga så kallade "stenkust" och på nordvästra Öland där klapperstensfältet Neptuni åkrar återfinns.
Biotoper
En biotop är en biologisk term för en typ av omgivning/naturtyp, där vissa växt- eller djursamhällen hör hemma. Biotopens speciella egenskaper gör att vissa organismer trivs bättre än andra och biotopen påverkar därför vilka djur och växter som lever i området. Den grupp av organismer som lever i en biotop kallas för biotopens biocenos. Med enklare ord är en biotop ett område där vissa växter och djur trivs bättre, som t.ex. älgen i en skog efter en skogsbrand, älgen behöver de viktiga näringsämnena som framställs efter en skogsbrand.
I ett industriellt utvecklat samhälle som Sverige är alla biotoper i någon mån påverkade av mänsklig verksamhet, såsom olika former av industriell verksamhet, åkerbruk, djurhållning, vattenanvändning etc. Ett mycket stort antal biotoper är ett direkt resultat av sådana verksamheter.
Biotopens karaktär avgörs av abiotiska och biotiska faktorer, dvs. fysikaliska och kemiska förhållanden som vindrörelser, ljus, temperatur, vatten och mineralämnestillgång samt levande organismer som kan vara föda, konkurrenter eller rovdjur.
Exempel på biotoper är:
äng, lövskog, insjö, hällmark, öken, regnskog och korallrev.
Källa: Wikipedia och Nationalencyklopedin
Allemansrätten
Allemansrätten.
Hur får vi bete oss i naturen? Vad får vi göra i naturen?
Detta kan vi få reda på genom allemansrätten.
Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar (2 kap. 18 § regeringsformen). Men allemansrätten är ingen lag och det finns heller ingen lag som exakt definierar den. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet.
I Allemansrätten kan vi läsa om var vi får gå, åka bil m,m. Samt att det är en handlednin för markägare va de kan få sätta upp för skyltar och gränser.
Jag hittade en väldigt välvisande sammanfattning av allemansrätten på http://www.geonord.org/law/allem.html
De flesta vet ju något så när vad allemansrätten innebär. I 1:e§ naturvårdslagen sägs att naturen "är tillgänglig för alla enligt allemansrätten", men därutöver säger lagen just inget om vad det innebär. Det skadar ej att repetera naturvårdsverkets tolkning i något förkortad version:
Du får gå, cykla, åka skidor över annans mark, men inte över tomt, plantering och växande gröda. Håll avstånd från boningshus.
Stäng grindar till betesmarker och stör inte betande djur.
Du får tälta i markerna ett dygn. Men nära boningshus och vid tältning i flera dygn på samma plats måste du ha lov av markägaren.
Det är inte tillåtet att färdas i terrängen med bil, mc, moped eller andra fordon. Parkering med bil och husvagn får ske i nära anslutning till vägen, men inte så att de hindrar annan trafik och de som arbetar i mark eller skog. (Terrängkörningslagen).
Du får förtöja båten, gå i land och bada vid annans strand, utom i närheten av boningshus eller där landstigningsförbud råder.
Rör inte vilda djurs ungar eller fågelbon med ägg eller ungar. (Jaktvårdslagen).
Fiske får bara ske efter tillåtelse, utom vid kusten och de stora sjöarna. Kasta aldrig kasserade fiskelinor och krokar, de är dödsfällor for djuren.
Du får inte skada eller fälla träd och buskar. Det är också förbjudet bryta kvistar, grenar eller ta bark och näver.
Du får inte skräpa ner.
Om det är minsta risk för brand får du inte elda, du kan bli skadeståndsskyldig. Släck noga. Elda inte på klippor och hällar, berget spricker lätt sönder. Som bränsle är det tilllåtet att ta torra grenar och kvistar på marken.
I korthet innebär allemansrätten att man skall uppträda hänsynsfullt. Inte störa eller förstöra för andra, såval djur som människor.
Är du sugen på mer information om allemansrätten går det att läsa på naturvardsverket.se
// Jenny Palm
Hur får vi bete oss i naturen? Vad får vi göra i naturen?
Detta kan vi få reda på genom allemansrätten.
Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar (2 kap. 18 § regeringsformen). Men allemansrätten är ingen lag och det finns heller ingen lag som exakt definierar den. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet.
I Allemansrätten kan vi läsa om var vi får gå, åka bil m,m. Samt att det är en handlednin för markägare va de kan få sätta upp för skyltar och gränser.
Jag hittade en väldigt välvisande sammanfattning av allemansrätten på http://www.geonord.org/law/allem.html
De flesta vet ju något så när vad allemansrätten innebär. I 1:e§ naturvårdslagen sägs att naturen "är tillgänglig för alla enligt allemansrätten", men därutöver säger lagen just inget om vad det innebär. Det skadar ej att repetera naturvårdsverkets tolkning i något förkortad version: Du får gå, cykla, åka skidor över annans mark, men inte över tomt, plantering och växande gröda. Håll avstånd från boningshus. Stäng grindar till betesmarker och stör inte betande djur. Du får tälta i markerna ett dygn. Men nära boningshus och vid tältning i flera dygn på samma plats måste du ha lov av markägaren. Det är inte tillåtet att färdas i terrängen med bil, mc, moped eller andra fordon. Parkering med bil och husvagn får ske i nära anslutning till vägen, men inte så att de hindrar annan trafik och de som arbetar i mark eller skog. (Terrängkörningslagen). Du får förtöja båten, gå i land och bada vid annans strand, utom i närheten av boningshus eller där landstigningsförbud råder. Rör inte vilda djurs ungar eller fågelbon med ägg eller ungar. (Jaktvårdslagen). Fiske får bara ske efter tillåtelse, utom vid kusten och de stora sjöarna. Kasta aldrig kasserade fiskelinor och krokar, de är dödsfällor for djuren. Du får inte skada eller fälla träd och buskar. Det är också förbjudet bryta kvistar, grenar eller ta bark och näver. Du får inte skräpa ner. Om det är minsta risk för brand får du inte elda, du kan bli skadeståndsskyldig. Släck noga. Elda inte på klippor och hällar, berget spricker lätt sönder. Som bränsle är det tilllåtet att ta torra grenar och kvistar på marken. I korthet innebär allemansrätten att man skall uppträda hänsynsfullt. Inte störa eller förstöra för andra, såval djur som människor.Är du sugen på mer information om allemansrätten går det att läsa på naturvardsverket.se
// Jenny Palm
Fossiler
Fossiler.
Fossil är en lämning eller avtryck av en organism som begravts och bevarats genom naturens försorg. Ordet fossil kan också användas som adjektiv, t.ex. fossilt trä.
De äldsta kända fossilen representerar encelliga, bakterielika organismer i 3,5 miljarder år gamla bergarter i södra Afrika och västra Australien. De yngsta fossilen är lämningar av nu levande arter som legat begravda i kanske bara ca 10 000 år sedan slutet av den senaste istiden.
De flesta fossil är representanter för utdöda växt- och djurarter i fanerozoiska lager (lager med åldrar från 542 miljoner år och framåt). Fossil av ett par hundratusen utdöda växt- och djurarter har hittills beskrivits. Detta kan jämföras med att ungefär 1,5 miljoner nu levande arter beskrivits och att det kan finnas åtminstone tre gånger så många (somliga menar 20 gånger så många).
De vanligaste fossiler som man upptäckt är de som härstammar från vatten/hav. Exempelvis snäckor, tång avgjutningar m,m. Medans man mer sällan stöter på fossiler från landdjur såsom fåglar eller större djur.
Organismer med hårda skal eller skelett har lättare att bli bevarde som fossiler än organismer med mjuka delar. Däremot kan organismer med hud och hår bevaras om de legat i en mosse eller en annan inaktiv miljö.
Med hjälp av fossilerna kan vi ta del av livet för miljoner år sedan.
Källa: Nationalencyklopedin.se
// Jenny Palm
Fossil är en lämning eller avtryck av en organism som begravts och bevarats genom naturens försorg. Ordet fossil kan också användas som adjektiv, t.ex. fossilt trä.
De äldsta kända fossilen representerar encelliga, bakterielika organismer i 3,5 miljarder år gamla bergarter i södra Afrika och västra Australien. De yngsta fossilen är lämningar av nu levande arter som legat begravda i kanske bara ca 10 000 år sedan slutet av den senaste istiden.
De flesta fossil är representanter för utdöda växt- och djurarter i fanerozoiska lager (lager med åldrar från 542 miljoner år och framåt). Fossil av ett par hundratusen utdöda växt- och djurarter har hittills beskrivits. Detta kan jämföras med att ungefär 1,5 miljoner nu levande arter beskrivits och att det kan finnas åtminstone tre gånger så många (somliga menar 20 gånger så många).
De vanligaste fossiler som man upptäckt är de som härstammar från vatten/hav. Exempelvis snäckor, tång avgjutningar m,m. Medans man mer sällan stöter på fossiler från landdjur såsom fåglar eller större djur.
Organismer med hårda skal eller skelett har lättare att bli bevarde som fossiler än organismer med mjuka delar. Däremot kan organismer med hud och hår bevaras om de legat i en mosse eller en annan inaktiv miljö.
Med hjälp av fossilerna kan vi ta del av livet för miljoner år sedan.
Källa: Nationalencyklopedin.se
// Jenny Palm
söndag 17 april 2011
Rullstensås.
En rullstensås eller grusås är en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand som storlekssorterats och avlagrats av isälvar vid inlandsisen smältning.
I landskap som formats av nedisningar är rullstensåsar markanta inslag, och de kan vara hundratals kilometer långa. Vanligen löper de parallellt med isens avsmältningsriktning, d.v.s. i huvudsak nord-sydligt. Det finns två grundtyper av rullstensåsar, supraakvatiska rullstensåsar och subakvatiska rullstensåsar, beroende på om isälvstunnlarna mynnar ut i en över- eller undervattensmiljö. En subakvatisk rullstensås bildas när en isälv mynnar ut under vattenytan, och kännetecken för denna är att materialet i åsen saknar de finaste kornfraktionerna i själva åsryggen, då dessa fraktioner transporterats längre ut längs åsens sidor, och avsatts där. En supraakvatisk rullstensås bildas när en isälv mynnar ut på land, denna typ av ås är vanligen sämre sorterad än en subakvatisk.
Den senaste istiden började för ca 115 000 år sedan. Under dess maximala utbredning täcktes nästan hela Storbritanien och hela Norden samt delar av det kontinentala Europa av inlandsis. Den flera kilometer höga och mycket tunga isen plöjde över marken och skrapade med sig avlagringar från berggrunden. Stora och små stenar, grus och sand drogs med i isälvar som forsade fram i isälvstunnlar mellan isen och marken. Där slipades och rundades stenarna mot varandra.
Vid inlandsisens kant strömmade dessa älvar ut genom isälvsmynningar och kom ut i det fria. Strömhastigheten minskade och de stora stenarna sjönk genast till botten. Ju längre ut från mynningen vattnet nådde, desto lugnare blev strömmen och allt finare fraktioner kunde avsättas ovanpå och vid sidan av de grövre. Detta leder till att lagren innehåller grövre material ju längre ned man kommer i rullstensåsen.
En rullstensås har ofta varierande bredd och höjd utefter sin sträckning. Det beror på med vilken hastighet iskanten flyttade sig genom isens rörelse och avsmältning, men även på hur stora mängder vatten och material som isälven transporterade vid varje tidpunkt. Den skandinaviska inlandsisen hade sin största utbredning för ca 20 000 år sedan och under dess avsmältning bildades rullstensåsarna som tydligt visar hur isälvsmynningarna en gång flyttat sig över Sverige. De största rullstensåsarna finns framförallt i östra Svealand, t.ex. Upplandsåsen och Stockholmsåsen.
Källa: Wikipedia
I landskap som formats av nedisningar är rullstensåsar markanta inslag, och de kan vara hundratals kilometer långa. Vanligen löper de parallellt med isens avsmältningsriktning, d.v.s. i huvudsak nord-sydligt. Det finns två grundtyper av rullstensåsar, supraakvatiska rullstensåsar och subakvatiska rullstensåsar, beroende på om isälvstunnlarna mynnar ut i en över- eller undervattensmiljö. En subakvatisk rullstensås bildas när en isälv mynnar ut under vattenytan, och kännetecken för denna är att materialet i åsen saknar de finaste kornfraktionerna i själva åsryggen, då dessa fraktioner transporterats längre ut längs åsens sidor, och avsatts där. En supraakvatisk rullstensås bildas när en isälv mynnar ut på land, denna typ av ås är vanligen sämre sorterad än en subakvatisk.
Den senaste istiden började för ca 115 000 år sedan. Under dess maximala utbredning täcktes nästan hela Storbritanien och hela Norden samt delar av det kontinentala Europa av inlandsis. Den flera kilometer höga och mycket tunga isen plöjde över marken och skrapade med sig avlagringar från berggrunden. Stora och små stenar, grus och sand drogs med i isälvar som forsade fram i isälvstunnlar mellan isen och marken. Där slipades och rundades stenarna mot varandra.
Vid inlandsisens kant strömmade dessa älvar ut genom isälvsmynningar och kom ut i det fria. Strömhastigheten minskade och de stora stenarna sjönk genast till botten. Ju längre ut från mynningen vattnet nådde, desto lugnare blev strömmen och allt finare fraktioner kunde avsättas ovanpå och vid sidan av de grövre. Detta leder till att lagren innehåller grövre material ju längre ned man kommer i rullstensåsen.
En rullstensås har ofta varierande bredd och höjd utefter sin sträckning. Det beror på med vilken hastighet iskanten flyttade sig genom isens rörelse och avsmältning, men även på hur stora mängder vatten och material som isälven transporterade vid varje tidpunkt. Den skandinaviska inlandsisen hade sin största utbredning för ca 20 000 år sedan och under dess avsmältning bildades rullstensåsarna som tydligt visar hur isälvsmynningarna en gång flyttat sig över Sverige. De största rullstensåsarna finns framförallt i östra Svealand, t.ex. Upplandsåsen och Stockholmsåsen.
Källa: Wikipedia
Landhöjning
Norra Europa var under istiden täckt av ca 2-3 km tjockt istäcke. Isens tyngd gjorde så att jordskorpan trycktes ner. När sedan isen smälte började landhöjningen att ske, jordskorpan började sträva efter att gå tillbaka till sitt ursprungliga läge. Än i dag pågår denna landhöjning.
Redan i början på 1700-talet observerade man att jorden höjde sig i Norden. Eftersom man trodde att det var havsvattnet som försvann kallades fenomenet då för vattuminskning. Idag vet vi att det är landet som höjer sig efter att ha varit tungt belastat av den kilometertjocka isen under senaste istiden. Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten (cirka 1 cm/år) och minst i Skåne (cirka 0 cm/år).
Den högst belägna strandnivån efter istiden kallas Högsta Kustlinjen. Allra högst, ca 286 m över nuvarande havsnivå, ligger HK vid Skuleskogen vid Ångermanlandskusten. Därifrån sjunker HK både norrut och söderut samt mot inlandet. Längst i söder ligger HK nära nutidens kustlinje. Områden som tidigare legat under havets nivå har successivt "lyfts" över havsnivån.
Landhöjningen styrs i huvudsak av jordmantelns viskositet (mått på hur trögflytande materialet är i jordens inre). Den första beräkningen av landhöjningens storlek gjordes 1743 av Anders Celsius. Höjningar av jordskorpan av annat slag, tektoniska höjningar, förekommer längs plattgränser på jorden, t.ex. i samband med bergskedjebildning.
På förslag av Anders Celsius höggs vattenmärken in i klippor och liknande längs kusten. Från mitten av 1800-talet har man sedan på ett antal platser (mareografer) bestämt landhöjningen genom dagliga vattenståndsobservationer. Landhöjningen kan även bestämmas med hjälp av andra typer av observationer, som till exempel upprepad avvägning, GPS och observationer av gamla strandlinjer (som numera ligger uppe på land).
(bild kommer från http://www.kvarken.fi/Pa_svenska/Kvarkens_skargard/Natur)
Karoline Sigoldson
Karoline Sigoldson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)