När inlandsisen höll på att dra sig tillbaka från Nordeuropa för omkring 15 000 år sedan bildades en föregångare till Östersjön som kallas för Baltiska issjön. Det var en kall och lerig sötvattensjö som var istäckt större delen av året. Den hade till att börja med sitt utlopp via Öresund. Inlandsisen var flera kilometer tjock och den tryckte ner jordskorpan några hundra meter (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=1657515)
Den höjning av strandlinjen i söder som började för ca 12 500 år sedan gjorde att Baltiska Issjöns yta kom att vara i nivå med eller något över tröskeln i Öresund, ett förhållande som verkar ha varit rådande under resten av Baltiska Issjöns existens. I slutet av den kalla Yngre Dryastiden började inlandsisen åter igen att smälta mer än den växte till, och fronten retirerade norrut. Detta gjorde att Baltiska Issjön fick ett abrupt slut då isfronten ännu en gång lämnade norra spetsen av berget Billingen och förbindelsen mellan Östersjösänkan och Västerhavet åter öppnades. Baltiska Issjön tappades mycket hastigt, ca ett år, på ca 10 000 kubikkilometer vatten och dess yta sänktes med 25 m. Jämför det med dagens Östersjö som rymmer ca 21 000 kubikkilometer vatten så förstår man vilka mängder det var fråga om. Detta hände för lite drygt 11 500 år sedan. Denna kortvariga puls av sötvatten kan spåras i sedimentkärnor på svenska västkusten och vidare ut i Skagerrak. Det verkar dock som om den bara hade en liten påverkan på cirkulationen i Nordatlanten. För Baltiska Issjöns del tog historien därmed slut, men vårt innanhav gick in i ett nytt spännande skede. (http://www.havet.nu/dokument/HU20031.pdf)
Källor :
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=1657515
Anna Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar